Vaknade innan åtta, pigg som en lärka trots ett par vinglas kvällen innan, morsan hade klivit upp med Tyra och kom ner till en färdigskiten och glad unge!:)

Vi var ju då hos min moster, samt karl och hundar i Åbyn, ett yttebytte litet samhälle mellan Pite och Skellefte, för er som inte vet.

Jag tror det var den härligt friska luften, blandat med en svag doft av koblajja som gjorde susen och höll baksmällan borta.
Kvällen innan innehöll grillad go-mat och alkoholhaltigt, med surr och skratt.

Till sen lunch käkade vi lax på saltbädd, potatis och löjromssås, smarra!
Just då jag käkat färdigt ringde min mobil från ett okänt pitenummer. Det visade sej vara en snäll gamm'gubbe som hittat min plånbok och mobil. Snacka lyckan var gjord! Åkte förbi affären på vägen hem och inhandlade chokladask och triss som hittelön innan vi drog vidare mot Rosvik där tillhörigheterna skulle finnas.
Tackade och bockade för att han ringt, både gubben och tanten var riktigt härliga, och lika glada var dom för att sakerna funnit sin ägare.
Trodde aldrig jag skulle se dom igen alltså. hade dock inte beställt något nytt körkort med en ytterst svag förhoppning att någon vänlig själv skulle hitta dom och höra av sej. Se, det finns hopp för mänskligheten än!

Sen gasade vi vidare, med aningen vemod i hjärtat över att lämna tillbaka farsans S8 som vi fått till låns över helgen, då han var i Suomi och bytte alla dessa oljor och fixade med värmare i mitt vrålåk (som inte alls är någonstans i närheten av farsans).
Viiiill ha! (Jag vet att du läser det här pappa. Så, jag paxar S8an för framtida ägarbyte, för ja, en vacker dag kommer du sälja han.)

Kunde jag inte ha hittat en sämre bild? Näe, och inte någon bättre heller för den delen.