Idag fick Tyra vara hemma ett tag med grannen, medan jag tog mej friheten att åka på massage. Helt jävla underbart var det! Tänk den som hade råd att åka på sån lyx en gång i veckan iallafall... En till grej att sätta på när-jag-blir-miljonär-listan.
Hursomhelst, medan jag låg där på bänken och lyssnade på avslappningsmusik och blev knådad på för fulla muggar var då barnet här som sagt, med Babsan, Benz och Asta. Jag tror ju helt seriöst att hundarna var fan så mycket värre att ta hand om än ungen, med tanke på hur här såg ut. Att jag dessutom fick "Dom har just slagits om ett ben" som hälsning när jag klev in genom dörren, stärker mina misstankar ytterligare. Undertiden satt min fina unge på sin filt och hade rivit ut alla sina leksaker som hon stolt visade upp till Babsan som intressant tittade på.
Men jag förstår faktiskt Benz om han tillslut gav Asta lite däng. Den unga lilla damen behöver nog det, med tanke på att hon tror hon är störst, bäst och vackrast. Ja, behöver jag tillägga att hon är strax under året? Ni vet den där "Hund tillsalu pga allergi-åldern". Men modig måste jag säga, som muckar med någon som väger det dubbla och är mer än dubbelt så gammal som en själv!

Idag har vi varit på det där man bara måste göra en gång om året. Den där dagen man går och oroar sej för, med magont och sömnlösa nätter.

Det är givetvis besiktningen jag pratar om, vilket alla som någonsin ägt en bil förstår (bortsett från dessa rika son of a bitches som har råd med något bättre än en sisådär 20 år gammal bil..).

Och mitt magont och ringarna under ögonen var helt onödiga, för han klarade den galant! En liten etta åkte vi dock på, vita lampor i skärmarna, men det var ju som inget jag gråter för direkt, funkar ju att köra med till nästa besiktning. ;)
Jag måste faktiskt erkänna att jag sträckte lite extra på mej, då gubben sa att det var ett riktigt fin exemplar av en w124, och att dom flesta ungdomarna (jaaa han kallade mej ungdom!) inte brukade lägga ner så särskilt mycket pengar och tid på att byta det som inte är ett måste.

Igår var ju då den stora dagen, då RKDn skulle få lite makeover. Eller makeover och makeover, snarare lite upp-med-spegeln-och-fixa-till-läppstiftet kanske då. Det var ju trots allt hela fyra år sen vi drog på en ny hellack på han, så lite små skador är väl inte så konstigt, eller? ;)

Efter denna söndag i spacklets och sandpapprenas tecken, så kan jag inte förstå hur jag tänkte, här för några år sen då jag tänkte att jag lika gärna kunde bli lackerare tills jag visste vad jag skulle bli när jag blir stor. Då skulle jag ju iallafall ha jobb.
Jag vet faktiskt fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor, men att det inte är lackerare, är jag då helt säker på. Herregud, vilket tråkigt jobb alltså.
Jag har ju sagt, efter mina snart tio är i restaurang-svängen, att jag gärna tar ett jobb, där man inte behöver ha med människor att göra hela dagarna. Jag tar tillbaka det. Jag gillar människor och jag gillar att surra. Då ska jag nog inte ha ett arbete där det enda man har att surra med är ett sandpapper, eller en skärm.

Äntligen, äntligen är det dags! Herr RKD ska få sina skador omplåstrade! Nu har min far tagit fingrarna ur och bestämt sej för att fixa pilään. Jag kan ju bara gissa vem som kommer få slipa bort sina naglar igen imorgon... Så imorgon blir det att vara uppe med tuppen!

Är ju i funderingarna på att sälja bilen.

Får han dessa pengar för sin gammel mörs, vad ska då inte jag få för min? ;)

Att man inte kan bli frisk någon gång. Denna sega sjuka jag har börjar driva mej till vansinne. Jag är inte sjuk sjuk, utan bara.. sjuk. Hänger ni med? Nä, trodde väl inte det heller.
Jag har en tendens till att alltid, när jag blir sjuk, bli sådär halv-sjuk. Aldrig få-bädda-ner-sej-och-bli-servad-sjuk. Bara gå-runt-och-gnälla-och-inte-orka-särskilt-mycket-sjuk. Skitjobbigt. Man är nog pigg för att bli rastlös, och så fort man gör något åt det tappar man all ork. Skit och piss och päronpung.

Nä, nu ska jag sluta whina och packa ihop hund och barn och bege mej till byn och gnälla lite där och ge barnet till min far, så han får roa henne istället.

Efter att ha skippat promenaderna sen förra onsdagen, på grund av en sjuk bebis, och sen tagit helg (bortsett från en prommis in till stan och mamma på söndagen) måste jag ha tappat allt flås whatsoever.
När vi var i skogen idag och lät Asta och Benz roa sej själv på bästa sätt, kom jag på att jag skulle kuta ut i skogen och gömma mej, lite kurragömma alltså. Babsan stannade med barnet och höll kvar hundarna medan jag satte fart. Problemet var ju bara att dom där 200-300 metrarna jag sprang (eller typ, joggade) tog musten av mej och jag flåsade värre än en brunstig tjur. Hur lätt tror ni det är att gömma sej för två hundar då? Kurragömma my ass, hitta flåset, hej.

Jag tror jag skyller på min sjuka, som ännu heller inte riktigt gett sej.

Vilken härlig helg det varit, utan måste och stress och sån skit. Istället pulade vi på här hemma igår, drog ut till byn en sväng och fick massa ny-skjutet älg kött och blåbär och hjortron, great! (Tack snälla svärmor! ;)) Tyra fick sej en skitsöt liten tunika med old school motiv på där det stod Daddy forever av sin faster, det tackar hon för! ;)

Efter att ha spenderat eftermiddagen där och även fått njuta av att bli bjuden på middag, åktes det hem och barnet blev överlyckligt över att läggas i sängen, och slocknade på tre röda. Då åkte chipsen, godispåsen och filmen fram och Agges polare Davve och Carro kom förbi. Boy A såg vi, helt ok film, fram till slutet, det var bara såå jävla dåligt!

Idag ställde jag mej och kockade storkok till Tyra, älgkött och hemmaodlate potäter, kändes lite lyxigt så där. ;)
Sen mot lunch knallade hela familjen, och min syster, in till stan och blev bjudna på köttsoppa med klimp hos mamma, gotta!  Vi fick även pannacotta (stavning?!) till efterrätt, tror vi ska gå över dit på kaffe fler söndagar om man blir bjuden på sånt!
Vilken lyx alltså, ingen matlagning på hela helgen, bortsett från nudlar igår på dagen och Tyras käk då. Det kan jag lätt vänja mej vid! :)

Idag hade vi återigen lyxen att slippa böka iss ut i regnet, vår kära granne kom och stal hundstackarn som måste ut, oavsett om han gillar det eller ej!
Som tack bakade jag en sockerkaka. Fan vad god den var! Att jag aldrig ens gör något så simpelt som en sockarkaka är ju skittrisst! Nä, nu jävlar, ska man gå och bli bullmamma också, det ni! Fyllskallen Rocker-Lindur i fet-Benzen ute på raggen är ett minne blott. Säg hej till Bullmamman Linda, som står och slavar i köket hela dagarna. Haha. Nääe, så illa ska vi nog inte låta det bli..
Nu ska jag ta mej i kragen och sluta svammla här i brist på annat. Kanske se på teve..? :P

Härligt väder man vaknade till idag då. Ungefär lika strålande som humöret, efter återigen en natt utan mycket till sömn.
Stackars lilla pluttan alltså. Inte lätt det där med en näsa full i snor när man är så liten. Särskillt inte då man ska äta, och inte får luft.

Igår var Agge och köpte en sån där snorsug. Shit alltså vilken läskig grej. Detta är alltså ett rör, som har en slang fäst på ena änden, med ett filter i mellan. Tanken är att man bokstavligt talat ska suga ut snoret, med hjälp av denna slang och snoret ska sen fastna i filtret.

Nää, tror det blir vanliga hederliga näsdukar och Renässans, helt enkelt.

Nu frukost och mys i soffan med min lilla sjukling!

Nycklarna kvar i dörren är även det ett återkommande problem.
Vilken tur att man bara har pensionärer i huset. Annars hade våran lägenhet varit jävligt tom på allt vad grejer heter, med tanke på hur många gånger hela nyckelknippan hängt kvar där, medans jag varit iväg på våra tvåtimmars promenader....

I natt har det, som rätt många nätter dom senaste veckorna, inte blivit mycket till sömn. Äntligen har tänderna i underkäken kommit fram och det har varit ett par rätt lugna nätter med relativt mycket sömn. Men då kom det där snoret istället och ställer till det. Typiskt.

Så, vi har klivit upp långt innan sju idag. Tror faktiskt det är första gången det händer...

Återigen har jag idag fått konstaterat att jag inte alltid riktigt har huvudet på skaft.. Jag lider nog av en lättare alzhaimers, senildemens eller helt enkelt tillfällig förvirring då och då.

Jag kan ju börja med att erkänna att jag förra veckan gick utan plånbok hela veckan, då jag varit och handlat lite grejer på Barnens Hus på tisdag och sen insåg att det var borta (vilket jag pinsamt nog inte märkte förrän typ fredag). Det resulterade i en till sväng dit för att fråga efter den, samt ligga och segköra a'la Agda Åttifem efter 97an och spana efter den (om jag lagt den på taket och glömt den, vilken jag har haft en tendens till). Vi hittade den inte. Däremot då jag i ett sista desperat försök till att hitta den, vände upp och ner på hela lyan, och vagnarna i trapphuset, kröp den fram. Inlindad i bajspåsar i nätkorgen som hänger på vagnen. Skämmigt värre, jaa.

Vad var det jag skulle komma fram till då? Jo, idag promenerade vi runt hela stan, för att sen gå och handla på Willys, så inser jag, då vi gått över viadukten och är på Malmudden, att jag inte har min plånbok, IGEN. Grävde igenom matkassarna och väskan (och hela vagnen) i full panik. Inser att den måste vara kvar på affären. Happ, bara att vända tillbaka då. Som tur var fanns det någon snäll själ som lämnat in den, då jag lämnat den där man packar varorna. TACK du vänliga själ! :)

Sen det faktum att jag nyss har hämtat ut mitt nya korkort, efter att ha varit utan denna plastbrika hela sommaren (alltså själva kortet, inte att jag... tappat körkortet, jaa ni fattar..!? :P) och slarvar bort det TVÅ gånger på typ en vecka, det är ju bara.. så jävla slarvigt.

Träningen (och massa annat, bland annat bloggfan) har blivit lidande den senaste tiden, då man helt enkelt har haft fullt upp med allt annat, men idag tog jag mej äntligen till gymmet igen! Gjorde ett nytt schema också, vilket redan nu börjar kännas!

Idag har man hunnit med en del, promenaden på förmiddagen, snabbt häng med Pia och Meja, lämna in bilen, handla och snabbkäka, för att sen pipa iväg och träna.
Jisses, ibland blir det helt enkel stress!

Nu sängen och efterlängtad sööömn!

Efter lite gormande på sidan som Linda länkade, massor med svordomar, några extra gråa hår och hjälp av Brun, är den här, min nya header! :) Och jag klarade det (nästan då, med lite hjälp över msn, men det räknas inte.. ;)) alldelens själv! :P

Nu ska jag bara invänta fotograferingen som jag beställt, så blir det en ny, ännu snyggare header! ;)

...har jag! (Och nä, inte någon av kärringarna jag har varit i fajt med uti tvättstugan, vilket senast hände igår igen, då samma kärring som sist, helt enkelt snott alla maskiner...).
Våran kära Babsan däremot, är här med nominerad till världens bästa granne! Gissa om jag var nå nöjd då hon i morse erbjöd sej att låna min hund och åka iväg och släppa jyckarna tillsammans, så jag och Tyra skulle få slippa gå ut i pissvädret! :)

Så, idag har varit den mest effektiva dagen jag haft sen jag blev mammaledig tror jag. Jag har hunnit dammsuga, skura, rengöra toan, tvätta sofföverdragen och få på dom igen, samt plocka alla leksaker som av någon anledning alltid hamnar överallt i alla hörn i hela lägenheten. Intressant, visst? Haha, men måste ju få skryta lite, när man annars inte ens har tid till att diska undan från lunchen (om det är brist på tid eller om det beror på något helt annat, det får stå osagt... ;)).

Vad gör jag vaken nu, undrar ni kanske?




Jo, det undrar jag med. Barnet sover och ändå kan inte jag sova. Skit. Verkar som om kroppen ställt in sej på No Sleep efter dessa jobbiga nätter.

Jag veeet, vi är efter som fan som inte sett filmen förrän nu, kan jag ju först börja med. :P

Men satan i gatan vad bra den var! Mer behöver man nog inte säga!

Nu blir det nog till att sätta mormor som barnvakt någon kväll och heva sej ut i biomörkret någon kväll, inom snar framtid.


Malin: Näe, jag har inte blekt det innan, så risigt som mitt hår är skulle nog hälften ramla av om jag skulle ens titta på en blekmedelsförpackning. :P Och om jag känner mej rätt kommer det ändå sluta med att jag återgår till det svarta efter några veckor, så jag låter bli det.

Blev det rött? Njaä, nog ser man nog ett litet, litet uns av rött, om man står i rätt ljus. Men bara lite.

Eller så farligt (eller ofarligt?) o-rött blev det inte. Men lite mer än så här hade jag faktiskt förväntat mej.
Vilken skitfärg alltså. När vi satte den i håret såg det ut som jag skulle bli världens rödtott, men då jag en halvtimma senare sköljde av håret, verkade det mest som att all färg rann rakt ner i avloppet från min förväntansfulla skalle.
Det blir nog att inhanda ny färg inom snar framtid, men om det blir rött får vi se, kanske något ville säga mej att det inte var dags för rött?


Ikväll har jag iallafall introducerat mamma min för träning. Det gick ganska bra faktiskt! På onsdag ska vi igen, då ska hon få hjälp av en instruktör, och jag tror jag ska passa på att kolla med denna jag med, för jag är inte riktigt nöjd över mitt träningsschema, känns som att det inte tar riktigt, och vad jag lagt märke till också, är jag jag inte tränar armar alls!? Mest benövningar har jag, och det känns ju onödigt då man traskar typ en halvmil om dagen? Men vad vet jag, kille som gjorde det kanske kollade på mina stackars pinnar till ben och tyckte dom skulle tränas upp lite, så dom matchar resten av kroppen (läs; tunnan som står på pinnarna)?

Idag ska göra något riktigt vågat.. Någonting jag lovat mej själv att aldrig mer göra om, i hela mitt liv, då jag senast fick dras med mitt val i många ångestfyllda år, innan jag blev av med det.







Jag ska färga håret rött!
Wish me luck.

Vet inte om jag berättat något tidigare om problemen vi haft i tvättstugan, med kärringar som rullar in med sina rullatorer i tvättstugan mitt i tvätteriet och propsat på att dom ska få sno en maskin till sin matta/stolskudde/jacka som bara måste tvättas, just då?
För ett par veckor sen hamnade jag i världens diskussion med en granne här på samma våning, som trots att jag sagt att jag inte tvättat klart, tar sin jävla stolskudde som hon spillt kaffe på, och snor en maskin framför ögonen på mej. När jag sen blev förbannad så erbjöd hon vänligt sin tvättid hon hade efter mej.. Eh, WHAT? Näe, jag tvättar nu, och ska bort sen och är inte det minsta inresserad av din jävla tvättid! Det slutade att jag var tvungen att gå upp för att inte slå ner kärringjäveln...

Nu när jag kommer ner till den bokade tvättstugan så är det någon jävel som tagit ut våran tvått, slängt den i två korgar, och börjat tvätta sina kläder, mitt i tvättiden. Gissa om jag blev nå förbannad? Att det dessuom är våra trosor och kalsonger och sockar, är ju ännu roligare. Jag vet inte vad ni andra tycker, men jag vill helst att andra ska ge fan i mina underkläder!?

Tidigare har jag aldrig fattat dessa tidningsrubriker med mordhot i tvättstugan, sönderklippta kläder och slagsmål. Varför? Jo, för att jag alltid tvättat i tvättstugor med en sån där pipgrej som man bokar med, så ingen annan kommer in på min tid. Hemskt enkelt och smidigt och säkert.

Nu börjar jag verkligen förstå hur alla dessa otäckheter sker i tvättstugan.

...finally!

Natten till i går höll jag helt allvarligt på att få ett sammanbrott, då lilla älsklingen inte var nöjd, hur man än gjorde. Trots Alvedon supp och mat och vyssande och gungande gnällde hon till och från hela natten lång. Och ja, lång kändes den.
Sen att Benz gick och puttade upp dörren titt som tätt, så det blev ljust i sovrummet, och gick och drack vatten hundra gånger (det låter grymt högt då han sklaskar i sej, ja) käkade, och ja det låter som fan det med.
Så, igår var jag mer död än levande kändes det so, trots att jag fick en sovmorgon och hunden var rastad och ungen fått frukost.

Så, igår bar det av mot apoteket och inhandla flytande Alvedon, för att gnida in i tandköttet och hoppas på bättre smärtlindring. Och det funkade! En supp och gnid och gröt, och ungen sov som en stock! Gissa hur nöjd vi varit idag då? :)

Alvedon is the shit!

När termometern står på 2 grader (varmt(?) utomhus är man verkligen inte sugen på att gå på den dagliga långisen förbi Blackislandtown och tågrälsarna. Mer lockande är att gå och lägga sej brevid min finaste unge under duntäcket!