Idag var vi på Tobbes begravning. Kunde inte hålla tårarna inne då jag såg Jenny och Vincent. Det är så fruktansvärt orättvist.

Men den var fin, Jenny var riktigt strong, som trots allt ställde sej och höll ett tal. Tråkigt bara att vi satt så långt bak att vi bara hörde ungefär hälften.
Även fast jag, eller vi, inte känner Jenny så där jättebra, utan bara träffats ett fåtal gånger, så kändes det bra att få ge henne en kram och lite, förhoppningsvis, värmande ord. Trots allt så var T en jävligt bra kompis till Agge, synd att vi inte hann umgås mer allihop...


All styrka till dej Jenny!