Imorse knallade jag veligt iväg till dagis med sötungen, var som inte riktigt säker på om jag ville lämna henne eller inte. Visst, hon har verkat frisk och pigg. Meeeen, tänk om. Tänk om hon fortfarande känner sej hängig och inte alls sugen på dagis, malde i huvudet på mej. Jag var till och med tvungen att ringa dit i morse och rådfråga. Mammahjärtat fick som så ont. Tänk om hon blir jättetrött och ledsen. Hon vaknade så tidigt i morse ju..

Herreguuu vad man blir blödig då man skaffar barn, jag lovar!

Ringde dit efter vilan och hörde hur hon mådde, allt var frid och fröjd, lovade hennes fröken. Fick då äntligen pusta ut och kämpa igenom resten av dagen, sjuk som jag då istället givetvis blivit.
När jag kom hem efter skolan hade A hunnit hämta hem henne och berättade vad fröknarna sagt, klart hon inte varit ledsen eller bråkig som hon tenderar att bli ibland då hon är trött, utan dom tycker hon är så lätt att ha att göra med, så lättsam och nöjd! Att man blir stolt!