Nu börjas det. Dagisdagarna.

Men lite lätt vemod och ångest över att tiden gått så förbannat fort, ska vi nu trampa mot dagis och inskolning och ungen-börjar-ju-bli-stor.

Men samtidigt, så ska det bli skönt. Bli Linda igen, och inte bara mamma till Tyra. Få tillbaka ett liv och ett socialt umgänge som inte bara innebär skitblöjor och lekparker och mellisar och, ja.. ni fattar.

Älskade storunge!