Natten blev inte så illa som jag befarat. Agge tog med hunden och barnet på promenad då Tyra skulle sova, så det gick ju perrans! Och en nöjd mamma satt vi datorn och traderade i lugn och ro.. ;)
Lite grin och lite gnäll då vi skulle gå och sova, böka och stöka lite, en supp och storkudden under huv´et och lite gonatt-sång och hon somnade om och vi gick och la oss.

Men att hon inte är frisk, märks tydligt. Igår såg det ut så här medan jag lagade mat:

Ligga i babysittern och glo teve. Händer typ.. aldrig.

 

I morse började hon bli trött redan halv sju. Klockan sju gick vi till storsängen och vilade lite, vilket damen inte hade några som helst invändningar emot. Istället kröp hon nöjt under täcket och låg och tittade i taket ett tag, för att sen vända sej mot mej, kasta armarna runt halsen min och utbrista Åh, mamma!
Min älskade, älskade lilla snutta!


Det är dessa moments som gör att man glömmer dom dagarna man råder folk att aldrig aldrig skaffa barn, då man själv sitter med gråten i halsen då ungen bara skriker vad man än gör, och man inte vet om man vill kasta sej själv eller barnet från balkongen.