Inte blev det någon cruising för mej inte...

Igår någon timma efter att jag lagt mej så vaknade jag av att jag hörde helt konstiga ljud... Låg och funderade på vad fan grannarna höll på med, innan jag insåg att dom nog kom från Tyras rum. Smög upp och mycket riktigt, det var därifrån dom kom. Trodde hon bara pratade i sömnen och gick och la mej igen, men sen började hon gnälla och snyfta så jag gick in till henne och lyfte upp henne, och då kände jag att ungen var ju skållhet!
Suppade och gav henne vatten, som hon slukade som en kamel i öknen, och så gick vi och sov i våran säng istället, där låg hon och gormade ett tag till och slukade en helt till flaska med vatten innan hon somnade med armarna runt min hals. Jag däremot kunde inte somna om, kunde inte slita ögonen från min älskade lilla plutt, som låg där med feberkinder och var bara så där söt så man vill krama sönder henne!
Vi sov ända till kvart över sju(!) innan Tyra vaknade, men var väl inte helt vaken, så febrig som hon var, hon käkade välling, så gick vi och sov igen i soffan till nio. Guuudars så skönt att få sova!

När jag vaknade insåg jag att det nog inte blir nå Pite för mej ändå.

Så, jag drog fram madrassen till vardagsrummet, där hon mest legat hela dagen sovit, kollat lite Teletubbies och Baby Einstein och myst med sin far, medans jag och mamma varit och inhandlat blommar till balkongen.
Mamma joinade hem till oss och hjälpte till, då Agge skulle iväg och jobba igen.
Nu ligger hon och sover här brevid, på sin kära madrass, vaknar till då och då och vill kramas och somnar om.

Madrassen och Teletubbies is the shit då man är sjuk.

Min älskade lilla sötunge! Det här är första gången hon har ordentlig feber, och att man tycker synd om henne alltså, man vet ju själv hur liten och hjälplös man känner sej med febertoppar och ingen ork...