Denna vecka har varit ett rent helvete i sömnväg. Tyra har vaknat varje natt nu och varit asförbannad på oss för att vi inte gett henne den älskade nattvällingen. Hon skriker helt seriöst som om man tappat henne i golvet tillslut när hon inser att hon inte kommer få den.
I natt var jag nära på att ge upp och ge henne den, bara liiite, så man får sova. Istället gick jag och tog en cigg och funderade på det. Insåg ju fort att om jag ger upp nu så har ju dessa helvetesnätter varit helt i onödan.
Men faktiskt så varade inte utbrottet precis lika länge som dom förra nätterna, eller är det bara det att man blivit van?
Hursomhelst så verkar inte dom där magiska tre dagarna stämma in alls på min envisa unge.

Men nog är hon då himla söt ändå! ;)