Skräpigare dag än denna har man inte haft på väldigt länge. Jag måste nog ha den suraste och bråkigaste ungen i stan för tillfället alltså. Vilket medför att hennes mamma inte heller är på sitt bästa humör direkt.
Och det enda receptet på det är ju mer sömn, för oss båda. Men det verkar ju inte, av någon anledning som jag gärna skulle vilja ha svar på, funka alls.

Shit alltså. Inte lätt alls alla gånger.

Nu sover det lilla skrikmonstret äntligen, tänkte passa på att vila ögonen ett litet tag jag med.

Linda: Vet inte om min kommentar kom på bloggen din eller inte, men nä, det funkar inte. Om skriken blivit mindre, nja, inte riktigt. Det är nästan så det känns som att hon börjat hata sin säng nu och associera den med dåligt och att vara arg...