Idag kom syrran på morgonen och hängde gäng. Tog hand om barnet då jag hade fullt upp med att ränna i tvätteriet och tvätta bort spya. Hon var med henne då hon inte ville vara med på promenaden. Lånade ut sin bil och var barnvakt så jag kunde åka och handla i lugn och ro. Roade henne så jag fick ligga på soffan och må illa i lugn och ro (japp, nu är det min tur).

Jag har ju helt enkelt världens bästa syster! :)

Jag fattar verkligen inte hur man får ihop vardagen med småbarn! Alla dessa måsten som ska hinnas med. Tvätta, städa, rasta hund, handla osv osv. Och nu är vi ju faktiskt två om detta, även om nu A jobbar i princip hela dagarna. Men ändå så räcker tiden som inte till. Och då ska man ju inte ens snacka om alla dessa lyxgrejer man vill göra. Bara fixa naglarna. Eller ta ett långt bad. Eller... ja ni fattar.

All kredit till alla dessa ensamstående mammor (och pappor) som fixar det här helt själv!