Efter att ha skippat promenaderna sen förra onsdagen, på grund av en sjuk bebis, och sen tagit helg (bortsett från en prommis in till stan och mamma på söndagen) måste jag ha tappat allt flås whatsoever.
När vi var i skogen idag och lät Asta och Benz roa sej själv på bästa sätt, kom jag på att jag skulle kuta ut i skogen och gömma mej, lite kurragömma alltså. Babsan stannade med barnet och höll kvar hundarna medan jag satte fart. Problemet var ju bara att dom där 200-300 metrarna jag sprang (eller typ, joggade) tog musten av mej och jag flåsade värre än en brunstig tjur. Hur lätt tror ni det är att gömma sej för två hundar då? Kurragömma my ass, hitta flåset, hej.

Jag tror jag skyller på min sjuka, som ännu heller inte riktigt gett sej.