Idag har vi varit på det där man bara måste göra en gång om året. Den där dagen man går och oroar sej för, med magont och sömnlösa nätter.

Det är givetvis besiktningen jag pratar om, vilket alla som någonsin ägt en bil förstår (bortsett från dessa rika son of a bitches som har råd med något bättre än en sisådär 20 år gammal bil..).

Och mitt magont och ringarna under ögonen var helt onödiga, för han klarade den galant! En liten etta åkte vi dock på, vita lampor i skärmarna, men det var ju som inget jag gråter för direkt, funkar ju att köra med till nästa besiktning. ;)
Jag måste faktiskt erkänna att jag sträckte lite extra på mej, då gubben sa att det var ett riktigt fin exemplar av en w124, och att dom flesta ungdomarna (jaaa han kallade mej ungdom!) inte brukade lägga ner så särskilt mycket pengar och tid på att byta det som inte är ett måste.