...finally!

Natten till i går höll jag helt allvarligt på att få ett sammanbrott, då lilla älsklingen inte var nöjd, hur man än gjorde. Trots Alvedon supp och mat och vyssande och gungande gnällde hon till och från hela natten lång. Och ja, lång kändes den.
Sen att Benz gick och puttade upp dörren titt som tätt, så det blev ljust i sovrummet, och gick och drack vatten hundra gånger (det låter grymt högt då han sklaskar i sej, ja) käkade, och ja det låter som fan det med.
Så, igår var jag mer död än levande kändes det so, trots att jag fick en sovmorgon och hunden var rastad och ungen fått frukost.

Så, igår bar det av mot apoteket och inhandla flytande Alvedon, för att gnida in i tandköttet och hoppas på bättre smärtlindring. Och det funkade! En supp och gnid och gröt, och ungen sov som en stock! Gissa hur nöjd vi varit idag då? :)

Alvedon is the shit!