Vaknade kring 04.00 och matade barnet. Mitt vad det är så hör jag världens jävla smäll i trappen. Sen blir det tyst. Sen smäller det igen. Sen hörs fotsteg. Nyfiken som man är var man ju tvungen att glo lite i fönstret och kolla vad det var för idiot som smällde i trappen och förstörde vårat mat- och bljöbytar-moment.
Killen som vinglade ut var barfota, i t-shirt, bar på en skjorta och skejtboard. Det såg faktiskt väldigt kallt ut. Och måste ha tagit jävligt ont i fötterna. Ännu ondare måste det ha tagit då han small i backen, med några volter som följd, då han gjorde några tappra försök till att skejta.
Vad man också såg, var att denna kille säkerligen inte var full. Han var påtänd som ett as. Men vad han kan ha tagit har jag ännu inte fått grepp om. Kanske rökt en så där sju pipor för många eller så? Ja, vad vet jag, men i det blå var han då. När han inte låg och inspekterade asfalten i närbild.
Sen gjorde han ett tappert försök till att gå tillbaka in i lägenheten, men där verkade han inte få komma in igen, så han gick ner igen, med buller och bång. Tror bestämt att han la sej ner och vilade också i trappen.
Efter ett tag kom Farbror Blå och hämtade honom. Lika bra var det tror jag. Annars hade han nog haft jävligt ont i både fötter och knän och armbågar idag.

Välkommen till Edeforsgatan! Här har vi aldrig tråkigt!

(Undrar ni varför jag låter lite desperat i mitt lägenhetsletande?)