Det är tur man vet att man blivit lite av en tidsoptimist, då man sa att vi skulle dyka upp i Boden kring halv elva. Sen ändrade jag mej och sa elva istället. Kom sen fram till att vi säger halv, så blir det likförbannat inte förrän elva. Hade jag rätt? Jepp, strax efter elva svängde vi in till Boden. Det är ju tur att jag känner mej själv, by now.
Det där med att sätta upp en tid, och kunna passa den verkar vara helt omöjligt när man har liten knodd. Hur man än vrider och vänder på det, så är man ändå sen. Är det bara jag, eller är detta ett fenomen som drabbar alla? Från att varit den som alltid passar tider, till att aldrig klara av en sån enkel sak, det är något som stör mej något så kopiöst.
Jajja, det var ju inte det det skulle handla om egentligen, utan om dagen som varit. Att kalla den varm är ett fett understatement. Åkte ju då till Monika i Boden och skulle ha lite hunddejt och kaffe drickande och sånt. Hunddejt blev det, men busa, det orkades knappt. Och Hilda gillade inte riktigt Benz nu heller tror jag. Han är nog liiite för hårdhänt när det gäller små damer. Det där med att springa över dom, så dom rullar x antal varv, eller tacklas, så dom flyger funkar inte riktigt. Men jag hade då trevligt!
Mindre trevligt tyckte Tyra också att det var, då vagnen blev typ en bastu. Men ett stopp för svalkande(?) käk och stripp av både vagn och unge, så kunde hon tillslut sova rätt nöjt ändå.
Sen blev man bjuden på lunch och kaffe, innan det var dags för Monika att bege sej mot arbetet och vi hemåt.
Åka till grannstaden måste vi bli bättre på, så härligt sällskap och att dom har fina ställen att traska runt på!

På hemfärden insåg jag att jag inte vill hem till tråklägenheten igen, så vi svängde av till byn och pappa istället. Tvingade syrran att köpa med grillkäk, innan hon kom från jobbet, så vi satte igång grillen och käkade gott där med!
Det blev att hänga där länge, kom hem nyss. Morfar är så kär i sitt lilla barnbarn, så han ville nästan inte släppa iväg henne, så vi kunde få ta oss hem någongång! :)