Idag har jag pratat med 5, ja F E M, olika personer på försäkringskassan. Ingen av dom kunde svara på min simpla fråga, om dom fått in dom senaste papprena som jag skickat, eller något om havandeskapspenningen överhuvudtaget.
Det enda jag fick veta var att jag inte kommer få några sjukpengar om jag inte hade intyg från läkaren, mellan dom två intyg som jag skickat in. Men vad fan ska jag göra då mer än att be han skriva ut ett, och när han säger att han inte kan det, vad mer kan jag göra? Be på mina bara knän? Då tyckte hon på mongokassan att det enda som gick att göra var att be min arbetsgivare betala ut ytterligare sjukpenning, eftersom att jag inte har papper på att jag varit det mellan 26 december och 12 januari. What? Jag har ju varit hemma. Men enligt dom, kan jag ju inte ha varit sjuk, eftersom jag inte har några papper på det. Men, jag tänker inte be min snåla chef om det. För 1: Han kommer aldrig att ge mej dom pengarna. Och 2: Jag tycker faktiskt verkligen inte att han ska behöva göra det heller.
Så, tack din jävla hagga på vårdcentralen som sa att det inte gör något, att jag kan träffa min läkare senare och att det går att ordna med papper i efterhand. Där försvann en månad av pengar för mej. Tack, tack som fan.

Och grattis försingringskassan. Nu har jag gett upp. Helt och totalt. Jag orkar inte mer helt enkelt.

Men, jag har kastat vidare bollen. Ringde med gråten i halsen och mascaran rinnandes i nyllet till mamma. Nu ligger den där. Och hon är tack och lov sjukt begåvad med talets och skriftens gåva. Och nu är det hon som tar upp fighten. Och i funkar inte det, så har hon massor med koola polare, som pluggat länge för att kunna sånt där rättsligt. Det ni.

Tror inte den finska fightern här inom mej gett upp helt, när jag känner efter, trots allt. Den bara vilade sej lite idag.