Idag får vi finbesök från Suomi Finland Perkele, min farmor och farfar, samt kusinen Markus. Vi ska käka middag hos far, ska bli kul att låta träffa gammelfarmor och farfar! Min farmor är, som jag berättat tidigare inte riktigt vid sina sinnes fulla bruk längre, efter sin stroke. Man kan aldrig vara riktigt säker på vad hon kan få för sej att kläcka ur sej. Här för några veckor sen hade hon och farfar ett rätt kul samtal som min far och Johanna fick bevittna.

Farfar: Kolla vad du grisat här. (Pekar på bordet)
Farmor: Tyst med dej, annars packar jag väskorna och drar, IMORGON!
Farfar: Ja, om det vore så väl...

Hur hon ska lyckas dra, med sin rullator, sittandes mitt i skogen, eller ens få med sej sina väskor, skulle jag vilja se.

Min farmor har tidigare varit en sån där "riktig" farmor, som sett till att maten stod och väntade då hon visste man skulle komma, som hade sju sorters kakor och bullar och allt möjligt, alltid framme på bordet till kaffet. Som vek lakanen på ett sätt som jag aldrig kommer lära mej, så där så kanterna följde varann hela vägen, och rullade ihop dom till en perfekt rulle, som hon sen satte in med dom hundra femtielva andra perfekt rullade lakanen i linneskåpet.
Hon var helt enkelt det perfekta farmorn! Nu, efter hennes stroke, har hon förändrats något så kopiöst. Hon svär, dricker öl, och kan inte hälla upp en kopp kaffe själv. Men vet ni? Jag måste erkänna, att trots att hon var så go och mysig förut min farmor, så måste jag säga att jag gillar min "nya" farmor lika mycket, om inte mer! Det där lite råa och ovårdade, som jag tror alla (även dom perfekta hemmafruarna) har inom sej, som kommit fram i farmor efter 75 år, tror jag behövs få komma ut det med! Och nu kan man ju ta en öl med henne, som aldrig druckit (vad vi har sett) tidigare! ;)

Och, när jag blir gammal, ska jag då ta mej fan också få till mina lakan så där perfekt vikta!